Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tuppen.
Æfa va en gång ett folk, söm inga barn hadde, å
hur di skulle hära sej te för å få sej ett, va di inte go
för å begripa. Gubben tyckte fälle på sitt vis, att di
kunne vara nöjda ändå; men gumma ga’ sej inga ro,
för en unge dä skulle ho ha, vara höckä dä ville, å ho
gne’ te döktare å te kloka, å sökte alla, söm visste
någä mer än anna folk, men dä va lika när. Dä va
ingen, söm visste bot för dä någä.
Så bar dä så te en qväll att dä köm e gammal
käring å ba te få läna hus. Dä fick ho og, å når
qvinnfölk råkas har di allti någä te språkas ve um, så
dä stog inte på forr’n gumma hadde talt um alla sina
orningar å hur illa dä va, att ho ingä barn kunne få.
• •
»A dänte värr’ än så»? — sa käringa. »Dä står
te hjälpa. Si här» — sa ho — »har ni ett ägg, å um
ni lägger dä i barmen eran1 å håller t varmt, så ska
ni snart få er en liten, å den så rar så rar, så maken
ni allri ha sitt» — sa ho.
1 eder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
