Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rässum dä va kom di te en sjö.
»Hvart ska dä bära på?» sa sjön.
»Te könungens gål!» gol tuppen.
»Får ja följa mä?» sa sjön.
»Sätt dej i!» skrek tuppen. A nu börja’ sjön å
bäfva så den ena bölja ätter den anra köm öpp i slefva
så snart va hela sjön där. Dä vart fälle litä vått um
tassår för kamratera, men dä va inga rå mä. Tuppen
klådde i väg mä döm, å så kummo di te kungsgåln.
Tuppen flög nu öpp på kröppåsen å gol:
»Kungens doter ä mi!»
Dä hörde kungen. Dä va en könstiger tupp dä
där tyckte han, å så ga han befallning um att di skulle
fånga honom; å allt fölkä te gnia å locka. Men når
di va tuppen så nämma, så di skulle ta honom, så flög
han öpp på takä igän å så gol han:
»Kungens doter ä mi!»
Dä va fåfängt di fick’en inte.
»Du ska’ le ha’na då» sa kungen å skratta’ å då
latte9 tuppen ta sej mä däsamma.
Men dä förrsta kungen feck honom vart han ånger,10
för kungsol ä kungsol, å en licker måg bole han fälle
kunna få, når dotra hanses va så innlit rar å fager å
enda barnä te. Men hur skulle han bli honom q vitt.
Um ja släpper honom i gåsastiå11 så ta nock gässa dö
på’n tänkte han, å så latte han släppa tuppen te gässa. 8
8 lät — 10 ångrade han sig — 11 gåshuset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
