Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ä sjön köm invältannes å släckte åf ell’n, men dä
va allt i sista lagä licka, för tappen va långe halfstekter.
Men når di nu inte va go te å fa n licker, så fick han
vara töcken han va, å så bar di öppen på ett
selfver-fat å sätten på hölä.
Kungen va så sinnter så han slök en i ett tag.
Klock! Klock! nu måtte ja fäll vara åf man tänkt’ han.
Men va’cke dä hunnår! Når tuppen köm i magen
på kungen, så orna han ve28 å gol:
»Kungens doter ä mi!»
å förde ett tocke allmenskade29 reger30 så tarmår krängde
sej ut å in på kungen å han måtte gi öpp en igänn.
Men tuppen han te väl kumma fram förr n han hörja’
å flaxa mä fjärår å flög öpp å satte sej på själfva
kron-knöppen, å dännasse gol han:
»Kungens doter ä mi!»
Kungen vart alldelest rålöser å måtte sutta krona
• j» o •• • »
irra saj .
»Nå så ta’na då ditt åhälle 31 å halfva riké mä
däsamma, men lätt mäj vara mä fre’n!» skrek han.
Nu skulle tuppen ha prinsesså. Ho gränga’ å töt32
förståss, för dä kan en fälle veta, att den, söm ska vara
fäjen åt en töcken brugumme, ho ä pocka te vara e
höna, å dä va ho inte, tyckte ho, å inte ville ho bli’t
häller.
Men hur illa ho lät, så va dä nu inga rå mä. Ho
rnjåtte ta tuppen å hålla te goer mä’n.
28 qvicknade han vid — 29 förskräckligt — 30 oväsende, buller — 81
din olycksfogel — 82 tjöt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
