Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fanten å käringa.
|j^)ä va en gang en fant, söm köm knallänes langt nol
på skoggan’ där dä va så giss’t1 emälla stögan’ att han
mest dräft våna2 te å få lån’ hus te natta. Men rässöm
han gäck, fack han se hör dä glyst’3 mälla träa, för dä
va ett törp där,1 å de hadd’ på varmen4 i spisen i stöga.
Dä sköll’ allt var hy ven5 å få bak’ sej6 ve den varmen
å få litt’ mälla tänneran’ tyckt’ han, å så klöf7 han fram
te törpä.
Dä köm e käring imot-en.
»Gu afta å väl mött» — sa fanten.
»Gu afta igänn» sa käringa. »Hör ä denn’ Hm
hemm’ ?»
»Sönna öm sola å östa öm tonglä»8 sa fanten, »å
no ska ja hemått igänn, för no ha ja gått öfver hel’
valå så när söm denn’ sockna» — sa-an.
»Dä va en langfars9 Hr dä» — sa käringa. »Hö
könn’ en töcken ha för äm’?»
1 glest — * förlorat hoppet — » lyste — * elden — * präktigt — *
värma sig — 7 klef — 8 månen — 9 långväga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
