Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor på Nerikesmål - Lille Prick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lille Prick.
Dä va en gång ett fattit fólk, sóm vasken hadde ko
häller so, men ändå hadde di tre pójkar, sóm alla va trivna
te äta. Två utå’ dóm va så pass för sej kumna, så di
kunne stö’ unner ett tag i vararä1 å hjälpa di gamla å raka
te husä, men den treje, dä va en liten ömliger2 stackare,
sóm hölls hemma nästa morå för jämnå å sått i spisen å
spänta sticker å raka’ på elln. Honom kallte di Lille Prick.
Så dog gubben, å så, va dä le, fick gummå hälsota8
ho óg4, å når5 ho drog di sista taga, kve’ ho så illa för
minsta pójken sin: ”Stackare dej Lille Prick! Stackare dej,
hur ska du kunna ta dej ut, når ja ä bórta?”
”Håh sörj inte för dä, mor”, sa Lille Prick. ”Dä blir
nook rå för mej óg, för mångenstäns, där di store inte ta
sej fram, där slinka di små i gynum”, sa han; å så dog
gummå.
Nu skulle pójkår byta smulera sej i milla. Älste
pójken tog stuga, å millapójken6 allt dä annra.
”Va får ja då?” sa Lille Prick.
Jo någä skulle han fälle ha, han óg, tyckte di, å så
ga’ di honom bakätrógä7.
”Dä här passar bäst för dej, för du ä densamma, sóm
1 emellanåt — 2 svag, klen, 3 dödssjukdom — 4 också — 8 när —
6 den andre av tre söner — 7 baktråget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
