Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor på Nerikesmål - Skam å knallár’n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skam å knallar’n.
Dä va en gång en knallare söm gne ikring väla mä
pósen på ryggen å alna i näven, men dä ville inte gå unna
för honom sóm för annra, å mä di sålde åv tåirtre1 pósar
va han inte krópp te få kränga insiå utåt2 på sin. Så bar
dä så te en kväll, når han kóm knogannes utmä vägakanten,
att han råka skam, sóm va ute på slag, för senna fólkä ha
vurta mer kristä än fórr i väla, ä dä mest väschöttar han
klår ätter.
”Hur går dä mä ruschen’?” sa skam.
”Hå dä går la uschlitt dä”, sa knallåfn. ”Var ja
sticker in huvé ha kamratera vatt förut, så kvinnfólka ä’nte
hogsna å Æära* fólkilskna”, sa han.
”Tóckä står te hjälpa”, sa skam- ”Vill du göra
kun-trakt mä mej, så ska du få si på anna”, sa han.
Ja dä va’nte knallåfn emot um någä, för si skam
skulle fäll’ ändå ha honom på sista byté förståss, å hur di
agedera8, så vart di sams um dä, att väschötten skulle få
sälja allt han köffte, men når pósår ble tomma, så skull’
han höra skam te tócken han geck å stog.
Dä va ett bra kuntrakt, tyckte knallår’n, för han skulle
nock ställa så mä sina pósar så di allri ble tomma; å så
1 tvà eller tre — 2 vända ut och in på — 3 handeln — * karlarna
— 6 ackordera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
