Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor på Nerikesmål - Stengubben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stengubben.
Dä va en gång två fcärar, sóm geck över en körrgål,
å dä va fäll* inte någä bésynnlitt dä förståss; men når den
ena löfte på mösså å sa, sóm en ska säja, når en går över
en tócken plass, ”Gud fröjde allas själar, sóm här vyla1”,
så sa den anner — å han löfte inte på mösså han: ”Di
når le ligga, sóm di ha bädda, å få var sóm di förskyllt”.
Dä va stor synn te säja på dä visä, å han ha’nte väl sajd
ut ola häller fórr’n han vart vänder te en stengubbe mä
dä-samma, å tócken stog han i många många år. Dä kóm
den ena prästen ätter den annra, å di las2 å di sjang över’n,
men dä va ingen, sóm va go för å läsa själa ur stenkróppen.
Så bar dä så te, att dä vart ny präst där i sockna än
ett varv, å dä va en, sóm va bätter lärd än alla di annra,
å en rektitt sjuduktiger präst i alla sina tag, fast han va
litä hastmodiger3 åv sej å hadde ett katigt4 kvinnfólk te
hustru. Når han feck ögera på stengubben å feck höra
va han stog för, ville han fresta han óg um han inte skulle
vara go te å få honom te ro. Han latte föra in’en i sin
kammare, för å kunna läsa över honom vareviga dag, bå
móra å kväll å tätt därimella. Dä gjol’ han óg. Men fórsta
gången han läste kvällsböna å kóm te di ola: ”Gud förvise
allt ont från detta hus” så hörd’ han just sóm ett fnissanne
1 vila — 2 läste — 8 häftig — * morskt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
