Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor på Nerikesmål - Tuppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tuppen
155
”Kungens doter ä mi!”
Dä va fåfängt, di fick’en inte.
”Du ska le ha’na då”, sa kungen å skratta, å då latte®
tuppen ta sej mä däsamma.
Men dä fórrsta kungen feck honom vart han ånger10,’
för kungsol ä kungsol, å en licker måg bole han fälle kunna
få, når dotra hanses va så inlitt rar å fager å enda barnä
te. Men hur skulle han bli honom kvitt? Um ja släpper
honom i gåsastia11 så ta nock gässa dö på’n, tänkte han,
å så latte han släppa tuppen te gässa. Di nöp’en å di
klöpp’en12 mä näbbar, å skulle te å plócka’n; men så gol
han åt räven:
”Kó-kó-kóm å hjälp!”
å räven kóm óg luskannes18 å va’nte sen te gi sej in i
gåsa-hopen, å hur han regera mä dóm, så stog dä’nte på fórrn
di va döa allihop.
Nu flög tuppen ópp på takä å gol:
”Kungens doter ä mi!”
”Du va värschten te tupp”, tyckte kungen. ”Nu ha
han taji dö på alla mina gäss, å hur ska ja bli åv mä’n?
Um ja skulle släppa honom te mina fäkritter, di gör nock
änne på’n”, tänkte han, å så släffte1* han in’en i fäjsä15.
Dä va en stor krittramarsch han hadde; å krittera tog
tuppen på horna å sutta16 honom sóm ett kastäklott17 säj
imilla. Men tuppen flög ópp på tjur’n, å så gol han åt
vargen:
”Kó-kó-kóm å hjälp!”
Ä dä hinka18 inte häller fórrn vargen kóm lommannes1®
å gjole tóckä kalas, så allri ett endaste fäkritter fick
behålla livä.
9 lät — 10 ångrade sig — 11 gåshuset — 12 klippte honom —
13 smygande — 14 släppte — 15 fähuset — 16 kastade — 17 kastklot,
boll — 18 dröjde — 19 gående med tunga steg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
