- Project Runeberg -  Sagor och äventyr berättade på svenska landsmål /
158

(1935) [MARC] Author: Gabriel Djurklou With: Bo Vilson - Tema: Närke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor på Nerikesmål - Tuppen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

158

Sagor och äventyr

når di nu inte va go te å få’n licker, så fick han vara tócken
han va, å så bar di ópp’en på ett selverfat å satfen på bolä.

Kungen va så sinnter så han slök’en i ett tag. Klock!
Klock! nu måtte ja fäll’ vara åv mä’n, tänkt’ han.

Men va’cke dä hunnår! Når tuppen kóm i magen på
kungen, så orna han ve28 å gol:

”Kungens doter ä mi!”

å förde ett tocke allmänskade29 reger30 så tarmår krängde
sej ut å in på kungen å han måtte gi ópp’en igen. Men
tuppen ha’nte väl kumma fram fórrn han börja å flaxa mä
fjärår å flög ópp å satte sej på själva kronknóppen, å
dän-nasse gol han:

”Kungens doter ä mi!”

Kungen vart alldelest rålöser å måtte sutta kronå
ifrå sej.

”Nå så ta’na då ditt åhälle31 å halva riké mä däsamma,
men lätt mej vara mä fre’n!” skrek han.

Nu skulle tuppen ha prinsesså. Ho gränga å töt32
för-ståss, för dä kan en fälle veta, att den sóm ska vara fäjen
åt en tócken brugumme, ho ä pócka te vara e höna, å dä
va ho inte, tyckte ho, å inte ville ho bli’t häller.

Men hur illa ho lät, så va dä nu inga rå mä. Ho
måtte ta tuppen å hålla te goer mä’n.

Tuppen sökte fälle te trösta’na dä bästa han kunne;
han gjole lovar ikring’a å sopa mä vingen å kråma å
kro-vera säj på finaste tuppavis, men ho grät allt i ett, å når
han inte va krópp te syta’na33 så ba’n henne te vria nacken
åv sej på sista byté. Nä, dä ville ho inte häller, för livä
kan fälle vara kärt för en tuppakrake óg, tyckte ho; men
hur han tiggde å ba, så gjole ho dä ändå, å mä däsamma

28 kvicknade han till .. 29 förskräckligt — 30 oväsen, buller —

31 din olycksfågel — 82 tjöt — 33 stilla hennes sorg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 12 03:34:07 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dgsagor2/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free