Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor på Nerikesmål - Göken, Tuppen å Orr’n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Göken, Tuppen å Orr’n.
Nock vet en dä att göken, tuppen å órr’n ä ottäfóglar
alla tre, men hócken åv dóm ä bittigast vaken, dä ä fäll’
inte lätt å säja för sanning, för dä går allt ymsum1 för
dóm. Men på den ti’n, då fóglår kunne tala, bruka di ófta
käfta sins imilla um den saka, å en gång, når di trätte
sóm allä värscht, kóm en kär — mä2 dä nu va Adam häller
nån utå hanses sönjer dä ä’nte gótt å veta — å sa, att um
di ville käppas, så skulle han gi e ko åt den, sóm fórrst
klöv näbb på ottå. Ja dä va di mä um; å fórrsta dä tog
te å lysa för dagen, ropa göken:
Go kol Go ko!
Men mä däsamma gol tuppen óg:
Koa ä mi! Koa ä mi!
Ä órr’n satte te å bubbla8:
Kära vänner gör va sóm rätt ä!
Kära vänner gör va sóm rätt ä!
Hóckendera utå dóm fick koa, dä ha ja allri vurta
kännare um*, men fälle ropar göken än i da: Go ko! å
tuppen gal sitt: Koa ä mi! å órr’n bubblar: Kära vänner
gör va sóm rätt ä!
1 olika — 2 om — 3 om orrens läte — 4 fått kännedom om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
