Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I.
”Det var väl inte bara en slump
att just det barnet slog omkull
spöpålen?”
En molnfri himmel.
Solen slog gnistor överallt där den kunde komma
åt: i sjöar, i fönster, i liarna på fälten. När Brudnäs
ekipage med de vita hästarna rullade ut ur skogen
och fram på den vida, odlade slätten, sökte solen
strax upp det och speglade sig i silverbeslagen på
seltygen, i kuskens och betjäntens livréknappar och
i den lackerade landån.
Damen i vagnen slog upp sin parasoll — detta
hände nämligen i förra århundradet, då alla damer
voro rädda för solen — men hennes lilla dotter
klagade så bittert över att hon då ingenting kunde se att
modern till slut måste ge efter och fälla ner igen.
Åt andra hållet där fadern satt, hade ju flickan
utsikt, men det var henne inte nog, hon måste se allt.
Som en liten vaksam fågel rörde hon på huvudet
åt alla håll, sin hatt hade hon tagit av, och håret
vajade så lätt, så luftigt som blommande junigräs.
Traktens folk undrade på det lilla flickhuvudet som
stack upp ur slottsekipaget. Det var allmänt bekant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:45 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialogen/0011.html
