Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
du slår pojken så illa hårt, så man kan se att du brås
på spögubben i Nordala.
— Mamma, sade flickan med hög röst, mamma,
jag vill gå ur. Jo jag måste! På stunden! Nej, jag
kan inte vänta! Och nu följde en hotelse som var så
allvarlig för de fina ljusgrå klädesdynorna, att fru
Cronberger måste be sin man be kusken att stanna
ett ögonblick.
Ja, det kunde ju inte hjälpas då, men platsen var
inte lämpligt vald. På ena sidan ett djupt dike, på
den andra en öppen plats, överallt långt till den
buske som lilla Märta just nu behövde. Men medan
fadern tvekade, begick statyn på kuskbocken den
fauten att visa sig ha öron att höra med och
stannade utan att vara tillsagd.
Fru Cronberger steg av, och lektorn inlät sig i
samtal med kusken:
— Här ser ut som om här legat ett hus?
— Ja här låg gamla tingshuset och där står
spöpålen, sade kusken och visade med piskan.
Den lilla vita gestalten kom snart till synes igen.
Hon vandrade med långa steg tvärsöver den öppna
planen och satte näsan i vädret för att visa att hon
inte var det minsta generad över sin utflykt.
— Vart ska Märta gå, kom nu!
Men Märta låtsade inte höra, hon gick snörrätt
på den gamla grå lutande påle som stod mitt på
planen och gav den en ordentlig spark med sin nya
bruna sko. Fröken i affären hade kallat de nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
