Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
skulle ha blivit utkörd hemifrån och tagit sig in i
kyrkan och nedkommit med ett barn i vapenhuset.
Och att hon blev dömd att slita spö, och att hennes
egen far som var spögubbe sa ifrån, att det straffet
skulle nog han exekvera så väl, så hon aldrig gick
ut på lättfärdighet mer.
— Vad för något, föll Cronberger in häftigt:
var det sitt eget barn han slog? Det kan inte vara
sant?
— Jo vaserra, det var ändå en gammal soldat som
hette Berg och han var den siste spögubben vi hade
vid tingshuset i Nordala. Så han handlade nog som
en rättens tjänare på domarens order för allan del,
men min farmor berättade, att när han skulle aga
sitt eget kött och blod, så rann sinnet på honom och
han slog bå för hårt och för länge så att kräket dog.
Farmor talte om att hon själv sett hur konan riste
sitt långa ljusbruna hår för vart slag hon fick.
Pastorn kan själv se här på bilden hur långt och
grant hår hon har, och pastorn kan se hur hon
bjuder till att skyla ungen i sitt huckle.
— Den här galna historien får ni aldrig berätta
mer för någon människa, sade Cronberger och
spände sina ögon i den stackars gubben, så att han
darrade i knäna.
— Då är det bäst kyrkorådet sätter upp män-
niskan på vinden, så en aldrig blir tillfrågad mer
hur hon kommit in i kyrkan, muttrade han sårad.
— Nå vad tror lektorn, sade greven, då de gingo
tillbaka över den förvildade kyrkogården bort mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
