Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
II.
”— Detta barn måste du vara
rädd om, sade han.”
Medan snälltåget rusade fram genom natten stodo
två män i en sovvagnskorridor och grälade ettrigt
om en kvinna. Dock var ingen av dem varken hen-
nes make, älskare, far eller målsman, och ingen av
dem skulle erkänt att han var det minsta kär i henne.
Men hon hade hos båda väckt samma ömma in-
stinkt att beskydda, och även denna känsla är
exklusiv. Båda två tyckte att den andre karln varit
onödig och dum.
Den ene var en engelsman. Han hade träffat på
henne först, då hon lotsades in i hans kupé i Berlin
av en annan man, genast givit henne sitt sköna hörn
i kupén och slängt ut sin nytända cigarr genom
fönstret. Sedan hade han suttit tyst bredvid henne
utan att visa minsta tecken till överraskning, då hon
med rosor prydde en liten låda som hon ställt fram-
för sig i kupén och grät över den som om det varit en
grav. Han hade snällt tagit fram sin klocka, då hen-
nes lilla guldhåriga dotter pockade därpå, denna
dyrbara klocka, där alla smådelarna voro gjorda för
hand enkom åt varandra. Och slutligen, då han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
