Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
behövdes för att hävda min myndighet som mor.
Jag märkte att Torkel började få en grälig och
skrikig ton som han lärt under våra gräl. Då bör-
jade jag tänka på skilsmässa, bara som en möjlig-
het. Så att det låg ganska nära till hands, att jag
sade till din far: ”Det här stället har jag ärvt, ge
dig av.”
— Vad sa far då?
— Han sa: ”Då tar jag Torkel.” Sen blev striden
om Torkel sådan, att den rev alla broar mellan oss.
Fy, jag vill helst inte tala om hur vi båda två bar
oss åt. Och även om jag ville, kunde jag aldrig be-
skriva hur det kändes att bli besegrad i den striden.
Och hur man skäms sen efter ett sånt fiasko som
det äktenskapet var och den skilsmässan.
— Vi barn fick minsann lida också, sade Dagny.
Annu så många år efteråt gjorde det henne ont
att höra att fadern sagt: ”Då tar jag Torkel.”
— Ja, men är det inte över för er nu ? sade modern
nastan bönfallande. Du är bästa vän med din far,
och Torkel, hon svalde, Torkel han är ju glad och
har det bra, inte sant? Jag tycker inte att jag måste
sitta kvar här och göra bot, nu när jag verkligen
bar lust att komma ut i världen igen och umgås med
människor, inte bara med lökar och gurkor.
— Det är väl inte fråga om att göra bot, sade
Dagny lite otåligt. Jag tror för resten att du inte
bara gjort bot här på Dunge utan också haft en hel
massa roligt. Men om du nu vill ge dig ut igen, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
