Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
Sara lämnade kursen med den övertygelsen in-
bränd i sitt unga sinne att en enda människa, en
enda liten flicka var av ett oerhört värde och ägde
oändliga möjligheter, men detta värde skulle man
kasta som ett smycke i silverbrygden för att klockan
som blev gjuten där skulle få sin rätta klang.
När Svarta Sara kom tillbaks till sitt kontor som
denna svindlande syntes av individualism och kollek-
tivism, hade en ny räknemaskin anskaffats, och an-
tingen hon eller en av kamraterna måste gå. Men
eftersom kamraten hade en mor att försörja, så steg
Svarta Sara frivilligt ur båten som en av Karl Asp-
lunds hjältar vid Titanics undergång.
”Morgonrodnans fana svajar, upp och följen hen-
nes öden.”
Men medan hon gick arbetslös vecka efter vecka,
torkade melodierna ut ur de sköna orden. Hon
tvangs att flytta in i ett av Stockholms stads ut-
dömda hus, där det var billigt att bo men där hon
fick till grannar de lösa och suspekta, de ratade och
resterande, de som levde på förbjudna yrken. Hen-
nes närmanden till dem slogo inte väl ut, de frågade
ganska lite efter ”vad fröken Cronberger hade
sagt”. Så blev den fruktansvärda ensamheten värre
än allt annat. Hon stod en gång under en av sina
vandringar efter arbete och läste på en löpsedel:
”Ensamma i fem dygn i en livbåt på havet.” Då
sade hon, redan hämndgirig: känn på ni, hur det är
att vara arbetslös.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
