Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
stenen på den organisation som löser den sociala om-
vårdnaden i länet. Och vi ska genomföra vårt verk,
om också kvinnorna i fåvitsko sätter sig däremot.
Dessutom har jag efter detta sista underliga anfö-
rande ingen säkerhet för att kvinnorna ens skulle
vilja, jag talar inte om att kunna, i sitt arbete till-
godogöra sig de vetenskapens framsteg som så vä-
sentligt minskat riskerna för mödrar och barn i
vårt land.
Medan han talade övertygade han sig själv mer
och mer om hur förargelseväckande kvinnornas
hållning egentligen var. Han märkte hur hans själv-
behärskning försvann, det var första gången på
tjugu år och han njöt av det. Men samtidigt visste
han med något centrum bakåt i hjärnan att kvinnor-
nas begäran om delaktighet ändå hade något fog för
sig och detta lilla fog som satt som en glasskärva i
ett kullager var orsaken till att han inte ville ge
vika ens i fråga om de femtusen kronorna.
Greve Moll hade ännu inte yttrat sig och inte givit
någon sinnesrörelse till känna. Först läste han tid-
ningen, sedan ritade han på ett block tio gånger sin
ätts nya gravkor beräknat för densamma för tre-
hundra år framåt.
Stina Ek fascinerades av denna hand som ritade
gravkor på gravkor. Hon kände ju igen den, hon
kände igen signetringen, hon mindes att den tagit
upp Dagnys leksak ur den smutsiga rännstenen.
Under Anderssons tal fixerade hon greven så kraf-
tigt att han tittade upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
