Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
för att hon visat honom ett paradis som förlorats
innan det vunnits.
Men när han såg på henne, mötte han en blick
som var så vädjande, så vänligt hoppfull att han
ändrade sig.
— Varsågod, sade han och tog upp några foto-
grafier ur plånboken. Mina uppdragsgivare är mina
barn. De har ingen mor längre.
Märta tog av sig glasögonen och tittade länge på
dem. Samtidigt såg han på henne och studerade de
lustiga strålrynkorna kring ögonen som han inte
sett förut.
— Får jag visa dem för Stina? frågade Märta
och reste sig.
— Nej, vad skulle det tjäna till. Hon har säkert
inte något intresse för mina barn.
— Men jag tror att hon var mycket undrande om
ei"a uppdragsgivare, sade Märta.
Han visslade till.
— På så vis! Men då kunde ju likaväl de här
barnen vara camouflage för främmande makt.
Märta tyckte för sin del att dessa barn, de voro
redan en främmande makt. De voro en farlig makt,
som vittnade om en död kvinnas kärlek och skönhet.
Dessa barn med sina stora ögon, som liknade hans.
Hon hade honom att berätta hur han egentligen
tankt att ordna det för sig, om han nu fått köpa
Dunge. Skulle han sitta ensam här med dem? Hur
skulle han bära sig åt, han som måste ha modell.
— Jag tänkte att mina barn skulle bli modellerna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
