Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
X2Ö
fram till bästa utgångspunkten för ett nytt krig,
det var för henne en upprepning av liknande situa-
tioner i hennes liv och fick av dem en opropor-
tionerlig tyngd och bitterhet.
Nu var jag så fri och lycklig just i dag, så be-
kymmerslös en liten stund. Andra kvinnor får leva
i lycka och ovetenhet ända till minuten före kata-
strofen, men mig förföljer ödet, aldrig får jag vara
i fred.
’’Det vill jag säga fru Ek att om inte den nu-
varande stormaktspolitiken lägges om i tid så ...”
Ja visst, det var ju solklart, men varför begrep
han inte att det var fel att säga detta nu, då Märta
inte ville höra det ? En underbar kontakt hade slutits
mellan dem under bilresan. När de jämförde sina
sensationer vid återkomsten till fosterlandet, hade de
konstaterat en likhet i uppfattning och reaktioner
som gjorde själva det nuvarande främlingskapet
bland landsmännen till ett band, en gemenskap och
en tjusning, en inbjudan till sammanhållning, kanske
kärlek.
Men så hade han nu avslöjat sin besatthet, sin
lidelse, sin fruktan, och det var denna upptäckt som
bröt upp dammluckan för alla hennes minnen. En
man har naturligtvis rätt att vara besatt av en fix
idé, i detta fall en som var mycket förklarlig, men
därmed var han också bortryckt ur den mänskliga
gemenskapens värld. Plötsligt efter många års
glömska stod åter hennes seminarielärare i kristen-
dom för henne, den förste man som sagt att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
