Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
Märta började skratta. Hon böjde sig ner och tog
upp sin portfölj som låg som en hund vid hennes
fötter.
— Vill ni se, frågade hon, vad det är för kaktusar
jag sysslar med för närvarande?
Men han lade sin hand på portföljen.
— Låt mig få säga ifrån först för en gångs skull.
Man ska ju annars vara så förtvivlat artig...
— Särskilt här i landet ja, sade Märta.
— Jag vet inte vad man säger kvinnorna här i
landet, men om man säger att de genom sin slöhet
och likgiltighet bär skulden till nästa krig och värl-
dens undergång, så säger man sant.
— Nej, här säger man att de lägger sig i för
mycket, sade Märta.
Hon hade uppgett att få vara i fred denna kväll,
hon hade glömt de minnen som nyss störtat över
henne. Hon var djupt upptagen av att betrakta detta
ansikte från vilket all puts fallit av, och som var
som det var. Hon hade nästan sörjt över att det
nedre partiet i hans ansikte var så svagt och vikande,
oförenligt med den mäktiga pannan och de granna
ögonen. Men nu var då all vekhet försvunnen, ifall
inte den svåra bitterheten kring den tunna munnen
var ett tecken på vekhet till slut.
— Fortsätt ni, sade hon.
— Ja jag menar inte, sade han, att ni begått några
positiva brott. Ni har inte dödat så och så många
millioner med egna vapen. Men er synd består i att
ni inte varit på er post, då det skulle varit er tur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
