Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
— Madame est tres fine, sade han. Jag blir nästan
rädd.
— Gissade jag rätt då?
Han nickade.
— Till belöning ska ni få veta vad som har hänt.
Ingenting har hänt. Absolut ingenting. En författare
väntar sig ändå något, eller hur? Att göra intryck
nånstans, tända nån liten gnista. Men boken kunde
lika gärna varit oskriven. Om jag är förändrad, så
är det väl det som har förändrat mig.
— Vänta! sade Märta. Det är för tidigt att säga
så än.
— Menar ni det på allvar?
Hon lade handen ett ögonblick på hans axel:
— Ja.
Stina gick bakom dem, hon kunde inte underlåta
att märka vilken kontakt de båda hade med varann,
även om hon inte hörde vad de sade. De talte samma
språk, de begrep varje nyans i varandras ord, de
hade samma erfarenhetsbotten, trots allt. Hon
märkte att Märta omedvetet ändrade talesätt då hon
vände sig från honom till henne, Stina. Som om
hon talat långsammare till henne, och det kunde san-
nerligen behövas.
Där de nu stodo nere vid båtstaden och väntade
på henne, sågo de inte alls ut som människor under
skuggan av ett förfärligt öde, tvärtom, de voro
muntra, nästan lyckliga.
Hallind tog kommandot. Fru Ek som kände sjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
