Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mm
146
du sov och glömde krigsfara och allting, sade Märta.
Hon stod där utan glasögon och kisade mot ljuset
och såg så ung ut. Kanske du inte kunde somna,
förrän vi kom in, sade hon ångerfullt. Då är det
kronan på vårt uppförande i dag, att vi dröjde så
länge. Men man kunde inte gå förrän det var över.
Nattens drottning var så underbar i sin fulla glans.
Men den varade inte länge, sen började hon gråta
tjocka, söta tårar och dog. Hon var verkligen som
en person, det var en missräkning att vi inte passade
på när den odödliga skönheten flög ur sin döda
hamn och ut genom fönstret. Nu släcker jag din
lampa och ställer den utom räckhåll. Ska du ha en
tablett? Och en kyss för vår tomt?
Hallind stannade i dörren till vävrummet där han
skulle ligga. Här i detta gamla hus, där redan alltför
mycket avslutats och begynt, upplevde han nu, då
natten vitnade mot morgon, ännu ett möte. Det väsen
han mötte var osynligt, men vad kunde det vara
annat än husets genius? Med sin vana att ge sina
sensationer form och färg, såg han den osynliga
framför sig, men hon var inte ung och älvlik, hon
var vitare i håret än husets synliga härskarinna, hon
var äldre, men också mycket yngre, mera erfaren,
mera insiktsfull och lugn. Hennes parfym var sär-
egen och kysk som hela hennes uppenbarelse, blan-
dad, tyckte han sig förstå, av kåda och ull. För gry-
ningsljuset flydde hon, men sin innersta själ, som
var tystnad, lämnade hon kvar med sina minnen
av vad som hänt i detta hus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
