Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IÓ3
upp ur sömnen med en skräckkänsla över att något
hade hänt eller skulle just hända. Det var befriande
att det var morgon, att det blånade ovanför dim-
morna, och att hon vaknat i tid för att hålla sitt
löfte till Torkel att ruska liv i honom, så att han
kunde komma ut med mäster på sjön. På Holmlunda
fiskade ingen med nät.
Hon fick intet svar då hon knackade på Torkels
dörr, tittade försiktigt in och fann att han lämnat
sängen, fast hans kläder lågo kvar på en stol. Men
då hon gick fram till hans fönster och rullade upp
gardinen, fick hon se honom. Solen var just i färd
att erövra jorden från dimmorna. Med den makt och
segervisshet som den ännu har tidigt om hösten,
slog den sönder sin fiende dimman till ett fint regn
som föll till jorden, varpå den bröt fram i all sin
glans, speglad i blanka blad och i dropparna på
gräsen. Mitt i detta äventyr stod Torkel, spritt
naken under ett äppleträd, och skakade dess grenar
som om han dragit i strängen till en dusch. Dimm-
duggen och äpplena regnade ner över honom, hans
sommarbruna kropp lyste blank i solen, han grinade
lite över syran i äpplet och kylan i daggen. Modern
tankte hon kanske borde varna honom för karten,
men nändes inte störa denna vackra morgonlek, inte
gora slut på hans förtroliga tumanhand med träd-
gården. Vad skulle trädgården kunna ge som ska-
dade denna unga, hårda, spänstiga kropp, denna
naturens frukt som inte rörts av tidens eller sjuk-
domens mask?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
