Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
niskan ögonblickligen reagerade militärt, då hon kom
den stora hemligheten på spåren. Det var ju en
enorm upptäckt detta, att tillvarons jämviktsläge
låg så tätt intill kaos att människoanden redan kun-
nat sikta som ett mål möjligheten att rubba det.
Livets ömtålighet, dess beroende av samspelet och
självbehärskningen hos energier för vilka vi icke ha
mått eller tal, borde annars ha gjort människan så
försiktig. Men, som Hallind sagt, av varje upptäckt
av universums under hade människan gjort ett till-
hygge att drämma nästan i skallen med. Då hon i
stället bort på tå smyga sig ut ur den hemliga verk-
stad vars dörr hon råkat öppna. Hon borde ha stängd
dörren väl och tänkt: inte förrän om tusen år, då
jag lärt mig handskas med döden som en medicin
och barmhärtighet, törs jag öppna den. Men män-
niskan gick vidare in i gåtans labyrinter, vädrande
möjligheter till nya industrier, profiter och militär
effektivitet.
Eller var det något annat människan sökte, väd-
rade, drogs hän mot? Var människan så danad
att den kunskap hon funnit, blivit henne till en
frestelse, den största hon mött under sin långa
historia? Frestelsen att reta de makter hon lärt
känna och uttala det ord som bryter upp kosmos
till kaos?
Denna dag som snart går upp över mig och mim.
barn och får nuets kontur, allteftersom solen stiger,
är det den som medan den ännu var varsel och fram-
tid, oroade de utvalda vilka skapade myterna, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
