Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja, men jag är rädd flickan har gått under,
sade den gamle mannen ängsligt. Jag har nog varit
hård mot henne. Men det var egentligen din son
som rådde mig. Hon begärde skadestånd för bruten
förlovning, men din son ville inte vi skulle erkänna
att det varit någon förlovning eller så. Och så hade
jag gett bort femtusen nyss, och femtusen är också
pengar tycker man, då man går uppe. Så vi nöjde
oss med att betala en räkning på pälsverk åt henne
och så hade hon ju en ring, en mycket dyrbar ring
som hon fått av mig. Sen glömde jag bort henne,
men i går, då hjärtat stannade av en lång stund, då
kom hon för mig igen och sköterskan ringde till
byrån för att fråga efter henne. Den lilla söta
svarade att hon var försvunnen från byrån och låg på
sjukhus. Vad ska jag göra? Ska jag hjälpa henne?
— Anförtro den saken åt min son, jag ska tala
vid honom, sade Cronberger. Och låt oss samla oss
kring högre ting. Han ringde på sköterskan och gav
henne order att släcka det elektriska ljuset och
tända levande lågor.
Cronberger hade beräknat att under hemfärden i
bilen och på tågresan upp till Stockholm kunna
begrunda den predikan han skulle hålla nästa dag,
Trettondagen, i samma kyrka där nu en kvinna stod
och höll gudstjänst. Han genomförde också detta,
ty han hade en hård disciplin på sig själv och vana
vid koncentration. Dessutom inspirerade texten
honom, han tyckte om att tänka på de vise männen
som lade sina gåvor framför Barnet och dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
