Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allting i världen men inte samvetsfrid. Han hade
kallat mig till sig för att tala om de synder som
tyngde honom och genom mig få syndaförlåtelse och
Herrans nattvard. Försök tänka sig att denna
döende skickat efter en präst i största allmänhet och
att där trätt in till hans läger i detta högtidliga
ögonblick en kvinna, till exempel fru Dufva. Fru Dufva
kanske inte själv förstår det, men jag kan säga att
det hade inte blivit någon bekännelse av då. Men
jag kunde in persona Christi ge honom frid att dö
i kraft av mitt ämbete. När jag lämnade honom hade
han lugn. Ja, jag ville bara visa till vilka
malplacerade konsekvenser fru Dufvas ärelystnad kunde
föra. Här ska vi visst av?
Han reste sig och gick ut ur vagnen. Han var så
säker att de båda kvinnorna följde efter honom, att
han inte vände sig om förrän den anmärkning om
väglaget han kastade bakom sig förblev obesvarad.
Då såg han att hans hustru och fru Dufva sutto
kvar i spårvagnen som körde vidare.
— Ja, jag skulle förstås ha gått av här, sade fru
Cronberger generad, men jag tyckte inte, jag kom av
mig... jag måste först...
— Jag också, sade fru Dufva.
Sen sa hon inte mer, ty hon kände sig osäker på
sin röst. Ack om den där människan ville gå av så
fort som möjligt, tänkte hon, jag vill inte ha hennes
tröst. Jag är inte en skolflicka som fått nedsatt
sedebetyg av rektor. Och jag har sett mer av döden
än doktor Cronberger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
