Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riksdagskutymen håller man sig så tämligen i
bakgrunden första året.
Det var en varning som brukade ha den mest
ofelbara verkan även på förhärdade bolsjeviker.
Men den bekom denna kvinna tydligen ingenting.
— Vi får ignorera henne, sade ordföranden sedan
förargad till sin partivän, professor Rasp.
— Visst inte, sade professorn och skakade sin
Lloydgeorgeman, läget är inte sådant att vi har råd
med att förlora en enda röst. Lämna saken åt mig,
jag ska nog så småningom få rätsida på henne.
Skvallret visste snart att berätta att professorn
var detacherad att svara för hur fru Ring röstade.
Det roade kollegerna, eftersom Rasp var en galant
herre, men inte skulle han utvalt Stina Ring
frivilligt. Det växlades regelbundet samma kvickheter
var gång professorn, skenbart tillfälligt med många
kringgående rörelser, nalkades det håll där fru Ring
befann sig. Ty man såg att han fått en medtävlare
i Jansson i Broköping, en farlig medtävlare som
utnyttjade fördelen att ha sin plats bredvid hennes.
Och detta njöt man av på grund av gammal
maskulin avund mot Rasp som var obestridd etta i
riksdagsservitrisernas gunst. Men samtidigt var man
nervös över att Jansson samlade på överlöpare. På
det sättet blev Stina en krydda i soppan, vilket väl
behövdes denna riksdag i krisens skugga.
Jansson hade riktigt sörjt Andersson vid hans
plötsliga död, ty ehuru de inte hört till samma parti,
hade de samarbetat på många områden, och han hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
