Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kallas han ner i polisen och förhörs på sin
delaktighet i moderns hantering. Därmed är hon inne i
härvan, och följaktligen du. Tro inte du kan komma
undan!
Sedan Märta stängt dörren mellan sig och Stina
öppnade hon ut till den fotsbreda balkongen mot
Sveavägen och såg neråt den långa, nybyggaraktiga
bulevarden, en svart rämna mellan stenpartierna på
båda sidor, en svart asfaltflod, där trafikens och
reklamernas skiftande ljus löste upp sig i regnet,
flöt bort i rännilar eller samlade sig i pölar. Just en
sådan mörk och regnig stund in mot natten hade
denna bild sin tjusning, hade rörelsen och
trafikdånet sin tjusning som en del av ett liv fullt av
rörelse och färg mot ett mörker så som hennes var.
Hon tänkte på Stina där hon satt och trälade med
statsverkspropositionen och greps av en plötslig lust
att gå in och säga henne hur snäll man egentligen
velat vara mot henne, om man bara hunne och
orkade. ”Ty båda har vi trälandet och huggen och
löjet och utsiktslösheten, men jag äger det som gör
alltsamman uthärdligt och möjligt, jag har en vän
och älskare, och du har ingen.”
Men Stina hade det som gav glans åt
statsverkspropositionen. Medan Märta tänkte på henne med
samvetskval och medlidande satt hon där mycket
riktigt och läste och strök för. Ja, hon framhärdade
ännu när Märta hade knackat färdig sin
William-Hudsonartikel om den lyckliga ön över vilken
krisens mörka tidvatten slår in, och om kampen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
