Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gned sina drypande handflator mot varann, i ångest
motsåg den stund då hon skulle tala om vart
pengarna gått som hon förtjänat. Men hans grymhet var
egentligen inte inspirerad av den motbjudande och
samhällsfarliga men likgiltiga varelsen framför
honom med de flackande ögonen och den mörkröda
rodnaden på kinderna utan fast mer av Märta
Cronberger. Han kände igen henne, han visste att här
satt författarinnan till den artikel, han nyligen fått
sig tillsänd om samhällets, respektive rådmännens,
sätt att behandla denna tidsföreteelse.
”Lika förnuftigt och lika effektivt”, han kom nog
ihåg vad där stod, ”som när lagstiftarna förr i
världen sökte förhindra fosterfördrivning på
landsbygden genom att förbjuda svaveltändstickor i
öppna handeln.”
Sådana saker kommo de där feministerna ihåg
och drogo fram, men de nya barnlagarna som i ett
slag förbättrade den ogifta moderns ställning, ja
favoriserade henne, de nämndes inte. Alla de här
små jäntorna kunde ha fått barnavårdsmän som
hjälpt dem, men hade det hindrat dem att springa
till fru Persson?
Men hur han bar sig åt, så höll fru Persson stånd,
ty kärleken till Ivar, rädslan för Ivar gav henne
övermänskliga krafter. Hon hade tydligen goda
nerver, domaren gav upp henne för tillfället. Hon
mindes ingenting, ingenting, hon ljög och nekade till allt,
även att hon haft någon närstående att hjälpa.
Det blev ingen annan råd än att försöka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
