Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var som om domaren erfarit att dessa frågor
funnos i rummets tjocka atmosfär, ty han ställde
plötsligt till den flicka, som nu stod framme
bredvid fru Persson till förhör, en samvetsfråga utom
ramen för det egentliga förhöret:
— Vad är det som gör att ni inte kan låta bli
dansbanorna, fast ni vet hur det går?
Tänkte ni aldrig på att det var ett människoliv
ni förödde?
Men han hade råkat på Alice Iller med denna
fråga, och hon svarade envist:
— Nej, det kunde jag inte tänka på, för jag har
aldrig varit i grossess. Ty hon var lagsprängd och
inte så dum som de andra små kräken.
Det bekom henne ingenting att ljuga, lika litet
som det bekommit hennes samvete det minsta att
gå till fru Persson. Hon var knappast ond på Rupert
heller, ty han som hon hade handlat under den
hårda nödvändighetens lag.
Domaren gav sig inte:
— Förstår ni inte att respekten för livet är den
grund på vilken samhället vilar?
— Det kan väl hända, men jag var inte i grossess,
svarade hon. Och hon tänkte: deras gamla respekt!
Det är också någe vidare för en unge att få leva.
— Se så, det vet vi ju att ni var. Men om ni
tänker på att ni kunde haft ett barn nu som kanske
känt igen er, ångrar ni er inte ens då?
— Det kan jag väl inte, när jag inte var i
grossess.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
