Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
343
ter, trodde han, skulle kalla mörk i jämförelse med
den nuvarande, och inom den kyrka för vilken alla
svenskar hyste en okunnig och högfärdig skräck!
Medan han grubblade över detta, drog han allt
medvetande bort från sin smärtepunkt, så att han
icke visste om han hade ont längre eller ej. Men då
hans hustru kom in, till sig och nervös, då åter-
vände ögonblickligen medvetandet om smärta.
Men i alla fall var han så starkt under inflytande
av Saint Francois att han sade:
— Välkommen, det var snällt av dig att resa upp.
”En ledares första bud är att göra sig älskad”, kom
han ihåg.
Hans vänlighet var henne så oväntad, den gjorde
en så oerhörd effekt på henne, att han blev på en
gång häpen och skamsen. Hade han vant henne vid
en sådan surhet jämt? Var det så lätt att få hennes
tacksamhet?
Hon började helt enkelt gråta, där hon satt vid
sängen, kunde inte ens få fram några frågor om
hans sjukdom.
— Men min snälla vän, sade han, du tror väl
inte att jag är dödsdömd?
Då blev hon förskräckt att hon möjligen oroat
honom med sina tårar.
— Det är inte alls det, Anselm, sade hon, det är
något annat.
— Vad är det då, sade han, säg ut du, jag är väl
inte så farlig heller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
