Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
359
Alla voro då övertygade om att demokratiens fram-
marsch var ödesbestämd och deras sinne för logik
och teoretisk rättvisa kunde inte stå till svars att
neka ta konsekvenserna fullt ut. ”Kvinnor, idioter
och straffångar utan rösträtt”, det blev lite för
starkt. Dessutom inger det en viss lust att vara ädel-
modig, och efter kriget var vem som helst ett ögon-
blick sentimental. Små spekulationer på partiför-
stärkning hade väl lite var också haft. Ek tänkte på
hur annorlunda det skulle varit om frågan varit
uppe i år. Den skulle fallit till marken som en skju-
ten kråka. Man hade icke förstått den gången att
allt varit att vinna med förhalning. Ja, det var myc-
ket man den gången inte hade förstått...
Nu måste man emellertid sota för denna fel-
bedömning, ringa till Stina och be om ett samtal.
Fördenskull måste han till och med skjuta en timme
på det sammanträde han skulle ha med sin bank-
styrelse om den politik man borde följa mot de
konkursmässiga småbrukarna i Uppland.
Varje minut var honom dyrbar, och så kom hon
inte. Det var oerhört, han gick fram och åter i
utskottsrummet, mera lik en vred elefant än någon-
sin.
Äntligen kom hon.
— Har du cyklat hit i snön? frågade han och
tittade på hennes korta promenadkjol och damas-
kerna som voro våta långt upp.
— Ja, men jag fick leda cykeln mest hela tiden,
sade hon. För resten var det Dagny som hindrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
