Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3Ó2
Dagny och Torkel. Snälla Stina, sitt inte och lek
med din ring, du vet hur mycket det retar mig. Titta
på mig. Så. Kan du se mig i ögonen och samtidigt
säga mig att du ämnar öppna Roms portar för bar-
barerna ?
Denna formulering av sin fråga var han mycket
nöjd med. Han hade kommit på den i natt.
Stina tog sig med båda händerna om huvudet.
— Vad säger du för någonting? Vad för portar
och barbarer?
— Kommer du inte ihåg från historien den där
romarinnan som släppte in barbarerna och blev
dödad av dem till tack?
Det blev tyst. Han hoppades att det var ett gott
tecken att hon begrundade hans fråga. Fem minuter
kunde han ge henne att svara.
Ja, tänkte hon, vi har två barn gemensamt. Där-
för ska du få besked, fast ingen av de andra som
undervisat och smickrat och hotat mig har fått det.
Men varför gör du det så omöjligt för mig? Jag
skulle ju velat tala om för dig hur det var den där
natten vid Torkels säng. Jag ville att du skulle för-
stå att jag ett ögonblick tyckte mig vara det död-
liga vittnet till kampen mellan väldiga makter om
oss. Dödsviljan rullade som en giftig våg över jor-
den, jag trodde allt var slut, jag offrade mina barn,
och så kom en mäktig vind och drev bort den. Sen
dess ser jag den kampen i allt som sker. När jag
pluggar och läser och försöker sätta mig in i de
tekniska frågorna som du kan så bra och begripa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
