Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII (XX)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
397
när de sågo vad läktarna gjorde. Hon tänkte: ni
ska sluta att småle. Jag vill icke att ni ska småle
mer.
Märta kunde inte se Stina. Det var en missräk-
ning att hon inte ansett det lönt att lämna sin plats
under pressläktaren. Märta fick nöja sig att med sin
kikare ta in ansikte efter ansikte av åhörarkretsen.
På dem kunde hon följa gången av Stinas tal så
tydligt som om hon haft kören i ett drama fram-
för sig.
De allra första orden gingo henne förlorade,
medan hon räddade spillrorna av ett auditorium åt
Stina, men sedan hörde hon alltsammans om också
inte utan svårighet, ty Stinas heshet som hon fått
under sitt samtal med Gustav Ek hade hållit i sig.
— Jag kan talet utantill, hade Märta sagt till
Johan. Efter ett par minuter vände hon sig till Johan
och kramade hans arm: det är ett nytt tal, sade hon.
Hur ska detta gå? Vad ska vi ta oss till! Vad har
jag gjort som haft henne till detta!
... av kammarens ledamöter som minns att i julas
utsände en ångare i svår sjönöd signalen SOS!
över vatten och isar. Signalen uppfattades av en
annan ångare i samma farvatten som signalerade
till svar: God jul! och sedan fortsatte sin kurs mot
hamnen. Det förefaller mig som om lagutskottet
svarade på ’kvinnornas SOS! på samma sätt...
God jul!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
