Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII (XX)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
403
ansträngningen, i känslan av urbota otillräcklighet,
av meningslöshet och fiasko var Stina inte färdig att
tacka och svara ja.
— Nej, fru Ingberg, sade hon. Nu är jag tyst.
För alltid.
De kommo ut på trappan och mötte den upp-
stigande vårmorgongryningen. Portvakten stod där
och tittade bekymrad på en röd affisch med en
spjutkasterska på som plötsligt befanns klistrad på
en av granitkolonnerna.
Sara och Ivar som utfört detta dåd, avlägsnade
sig med brottslingars forcerat naturliga gång bortåt
Västerlånggatan.
— Det syns väl att vi inte är nertystade än,
måste Märta säga. Dialogen fortsätter.
När de hunnit ett stycke ner på riksdagsplan, hade
morgonluften väckt hennes livsandar på nytt. Hon
vände sig om och kastade en slängkyss mot riksdags-
huset, det var väl den första det fått, stackars hus.
— Repliken är deras, sade hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
