Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pickwick-klubben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pickwick-klubben
det’, sade mr Pickwick och gav sin vän en genomträngande
blick. ’Jag förmodar att ni inte ser något extraordinärt i de
här strumporna, såsom strumpor betraktade.’ — ’Nej, visst
inte, visst inte’, svarade mr Tupman. Härmed avlägsnade han
sig, och mr Pickwicks ansikte återtog sitt vanliga välvilliga
uttryck.”
Ingen beskrivning av mr Pickwicks apparition i silkes-
strumpor och bandrosettskor skulle kunna ge en så levande
föreställning som detta lilla replikskifte, och på samma gång
får man ett begrepp om hans orubbliga auktoritet hos sin
omgivning. Sedan är han den ivrigaste i dansen. Han dansar
angläs med gamla farmor till dess hon drar sig tillbaka i ut-
mattat tillstånd och prästfrun träder i hennes ställe. Och
sedermera fortfar ”denne gentleman, ehuru ingen gjorde
anspråk på hans ansträngningar, att dansa på sin plats och
slå takt till musiken, mysande hela tiden åt sin dam med en
vänlighet i sitt väsen som trotsar all beskrivning”. Då Pick-
wick följande morgon vaknar, har han ”ett dunkelt och
oredigt minne av att ha bjudit cirka fyrtiofem personer, var
och en i djupaste förtroende, att äta middag med honom på
George and Vulture nästa gång de komma till London, vilket
mr Pickwick med rätt betraktade som ett säkert tecken till att
han inte bara tagit motion utan annat också under den före-
gående aftonen.”
Nu är det julafton, och på kvällen församlas hela familjen
i köket med allt tjänstfolk ”enligt en gammal julsed som
Wardles förfäder från urminnes tider iakttagit”. I taket
hänger en väldig mistelgren, och mr Pickwick börjar cere-
monierna i det han ”med ett galanteri, som skulle gjort en
ättling av själva lady Tollimglower all heder, tog den gamla
damen vid handen, ledde fram henne under den mystiska
grenen och gav henne i full ärbarhet och courtoisie en kyss”.
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
