Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gamla antikvitetsboden och Barnaby Rudge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den gamla antikvitetsboden och Barnaby Rudge
vegetation förefaller dem ännu mer ohälsosam än själva
staden. Till sist komma de till en trakt där intet grässtrå
växer och vägen är svart med stillastående stinkande polar:
”På alla sidor, så långt ögat kunde nå i det dystra fjärran,
hopade sig höga skorstenar bredvid varandra, i oändlighet
upprepande samma tråkiga och fula form som är mardröm-
marnas fasa och utgöto sin förpestande rök varmed de för-
dunklade ljuset och gjorde den dystra luften smutsig. Bland
askhögar bredvid vägen, endast skyddade av några grova
bräden eller av tak till förfallna skjul, vände och vredo sig
sällsamma maskiner likt pinade djur och skramlade därvid
med sina järnkedjor och uppgåvo tid efter annan under sitt
hastiga kringvirvlande ett tjut som av outhärdliga plågor
som kom marken att darra för deras kval. Däremellan stå
fallfärdiga hus utan tak och fönster, nedsvärtade och tröstlösa
men ändå bebodda av män, kvinnor och barn i trasiga kläder,
som halvnakna titta fram i de dörrlösa portgångarna. Allt
detta är insvept i ett tjockt svart moln, som tycks utestänga
dagsljuset och förinta allt levande och livlöst.
På natten förvandlas röken till eld, lagor slå upp fran alla
skorstenar, bullret blir starkare och människorna se vildare
ut. Framför eldarna stå arbetare som med hesa röster ropa
till varandra. Andra driva arbetslösa i skaror runt på lands-
vägen och samla sig vid fackelsken med sina anförare, som
egga upp dem till våldsdåd och strider som skola bereda deras
undergång ännu fortare. Lastvagnar skramla förbi med lik-
kistor, fyllda med offer för smittsamma sjukdomar. Man hör
röster som ropa efter bröd och andra röster som ropa efter rus-
drycker för att få dränka sitt elände.
Inom omfånget av ett par sidor har Dickens med ouppnått
mästerskap förmått att ge en starkare föreställning om den
moderna industrialismens inferno än vad hans efterföljare
103
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
