- Project Runeberg -  Dickens och hans romaner /
125

(1947) [MARC] Author: Martin Lamm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amerikaresan och Martin Chuzzlewit

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Amerikaresan och Martin Chuzzlewit
”dessa minnesvärda och fruktansvärda ord”: ”Jag tror inte
att det finns någon sådan person.
Efter detta är naturligtvis mrs Prig avsatt från tjänsten som
mrs Gamps medhjälperska. I ett av slutkapitlen säger hon sig
i stället ha fått en annan hjälp. Vad heter hon? frågar man.
Efter att ha låtit frågan upprepas, svarar mrs Gamp med
yttersta ansträngning och kippande efter andan: ’ Hon heter
mrs Harris.”
Spänningen i det sista kapitlet ligger inte i de otroligt tra-
giska händelser och i de häpnadsväckande avslöjanden som
där följa slag i slag utan enbart i frågan om mrs Harris skall
komma eller inte. Hon syns inte till, och mrs Gamp dricker
i stället brännvin för två. Väl är det, ty mrs Harris tillhör en
högre värld, och man skulle lida av att se henne vandra runt
bland oss andra dödliga.

*


Det är inte bara genom karaktärerna Martin Chuzzlewit
överträffar något tidigare verk av Dickens med undantag av
Pickwick-klubben. Också skildringarna av natur, miljö och
interiörer visa Dickens på hans höjdpunkt. Särskilt berömd
och efterbildad, bland andra av Strindberg i hans Mosebacke-
tavla i Röda rummet, är skildringen av en höstafton i en liten
by utanför Salisbury, där värdshuset Blå Draken finns och
där Pecksniff har sin bostad.
Det börjar med att den nedgående solen just kämpar sig
fram genom dimman, det våta gräset glittrar i ljuset och den
sparsamma grönskan i häckarna livas upp. Faglarna börja
sjunga och kvittra som om de tro att vintern är förbi och
våren åter i antågande. Då solen sjunkit börjar kvällsvinden
prassla i grenarna, och Dickens fabulerande fantasi följer
vinden på dess färd, förbi smedjan, där gnistorna dansa från
125

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:03:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dickens/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free