Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Julberättelserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Julberättelserna
den sure och girige leksaksfabrikanten Tackleton. På själva
julaftonen blir Edward Plummer i tysthet vigd vid henne
några timmar innan hennes bröllop med Tackleton skulle ha
stått. Samtidigt befriar han sin blinda syster från hennes
vanföreställning, att hon i Tackleton har en ädel beskyddare.
I sin överströmmande julglädje kan Dickens ej ens låta
bli att omvända också leksaksfabrikanten. Det börjar med att
Tackleton till sin för detta fästmös bröllopsfest skickar den
tårta som han själv beställt och nu inte har någon användning
för. Man misstänker att den är förgiftad, men det visar sig
inte vara fallet. Till sist kommer han själv och gör avbön:
”Vänner, mitt hus är så ödsligt i kväll. Jag har inte en gång
en syrsa vid min härd. Jag har skrämt bort dem alla. Var
goda emot mig! Låt mig få deltaga i ert glada sällskap!”
Tackleton, som på grund av sitt sysslande med leksaker
till barn blivit en outrotlig fiende till all lek och alla barn,
uppenbarar sig plötsligen som den muntraste av alla julfirare:
”Inom fem minuter var han hemmastadd. Ni har aldrig sett
en så trevlig karl. Vad hade han gjort under hela sin livstid,
som aldrig vetat om sina stora anlag för att vara trevlig och
sällskaplig? Eller vad hade älvorna gjort med honom för
att åstadkomma en sådan förändring!”
Syrsan vid spiseln visar hur långt Dickens kunde gå, då
han greps av alltför stor välvilja för sina personer. I all sin
barnslighet är berättelsen ändå rörande. Det finnes ett patos
över den blinda flickans fantasiliv, och till och med gamle
Tackleton roar med sin utstuderade misantropi. Av ren elakhet
lägger han an på att göra sina leksaker så fula som möjligt,
klipper otäcka miner på sina bönder, fabricerar griniga gamla
gummor som sticka strumpor och intresserar sig särskilt för
ludna, rödögda marionetter, vampyrliknande pappersdrakar
och trollgubbar som hoppa ur sina dosor för att skrämma
136
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
