- Project Runeberg -  Dickens och hans romaner /
168

(1947) [MARC] Author: Martin Lamm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - David Copperfield

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

David Copperfield
han verkligen är gift: ”Det föreföll mig vara sä märkvärdigt
att ständigt ha Dora hos mig. Det låg något så oförklar-
ligt i att inte behöva gå ut för att få se henne, att inte ha
någon anledning att pina och plåga mig själv för hennes
skull, att inte behöva skriva till henne eller uppgöra planer
och upptänka tillfällen att få vara ensam med henne... Det
var någonting så sällsamt att med visshet veta att hon lade
upp sitt hår i papiljotter och en rentav förvånande händelse
att se henne göra det.” Men hushållet går över styr. Man har
fått en jättelik kokerska som super och slarvar med mat-
lagningen. Då David sitter och väntar på sin middag och ber
hustrun tala med den fruktansvärda kokerskan, sätter Dora
sig i hans knä, ritar lekfullt med en blyertspenna ett streck
längs näsan på honom och förklarar att hon inte kan tala
med henne ”därför att jag är en sådan liten gås och hon
vet att jag är det”. Och då han fortsätter att resonera med
henne, svarar hon med sin ständiga fras: ”Jag gifte mig inte
med dig för att du skulle tala förstånd med mig. Om det hade
varit din mening att tala förstånd med en sådan stackars liten
varelse som mig så borde du ha sagt mig det, stygge gosse.”
Hon känner att hon inte alls är skapad för husliga sysslor
och att livets mödor och allvar äro för tunga för henne. Det
är en i all sin barnslighet rörande scen, då hon med sitt naivt
koketta tonfall och sina blå ögon fästade på maken ber honom
ge henne det namn som Shakespeare ger åt sina små barn-
brudar, ”childwife”: ”Då du är på väg att bli ond på mig
skall du säga till dig själv: det är bara min barnhustru.
När jag begår någon stor dumhet skall du säga: jag har ju
länge vetat att hon inte skulle bli annat än min barnhustru.
Då du finner att jag inte är vad jag gärna skulle vilja vara
men vad jag säkert aldrig blir, så säg: men min lilla barn-
hustru älskar mig ändå, ty det gör jag verkligen.”
168

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:03:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dickens/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free