- Project Runeberg -  Dickens och hans romaner /
219

(1947) [MARC] Author: Martin Lamm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ålderdomsåren och de sista romanerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ålderdomsåren och de sista romanerna
tid den enkle hantverkaren förhärligades. I England har man
förklarat Joe Gargery vara ett nationellt självporträtt, en san-
ningsenlig bild av den verklige engelsmannen ur de djupa
leden.
Även skildringen av den lille parvelns mellanhavanden med
den förrymde straffången äro, trots de orimligheter som de så
småningom leda till, skildrade med en oförglömlig åskådlighet
och kraft. Särskilt beskrives på ett fängslande sätt den lille
Pips ångest under natten då han ålagts att stjäla i skafferiet.
”Hos ett barn som lider av fruktan och ångest”, säger Dickens,
”betyder det mycket litet om orsakerna till den äro orimliga;
det enda som betyder något är att denna ångest existerar.”
Då han stulit matvarorna är morgondimman tät och han
tycker att alla föremål springa emot honom i stället för att
han springer emot dem. Gravarna, dikena och groparna rusa
genom dimman och tyckas ropa: ”En gosse med en annans
skinkpastej ! Tag fast honom!” Kreaturen se efter honom, och
särskilt en svart oxe stirrar så envist och anklagande på
honom att den lille ångestfullt snyftar: ”Jag kunde inte hjälpa
det, sir, det var inte för mig själv som jag tog den.” Ett
i grunden rätt enkelt berättelsemotiv har Dickens utfört med
suggestiv kraft.
Också i den senare delen av romanen kommer en glans-
punkt, då Pips okände välgörare, den deporterade straffången,
helt plötsligt uppenbarar sig hos honom. Trots sina förvärvade
rikedomar är han alldeles likadan som då den lille gossen
råkade honom på myren och fullt medveten om att han aldrig
kan bli annorlunda. Han har trotsat alla risker bara för att
få glädja sig åt hur fin och förnäm hans lille skyddsling
blivit. Han märker knappast Pips ofrivilliga känslor av be-
svikelse och avsmak. För övrigt har han intet emot att Pip
skäms för honom och söker hålla honom på avstånd. Det är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:03:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dickens/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free