Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ålderdomsåren och de sista romanerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ålderdomsåren och de sista romanerna
friska murgrönan glimmande i solen och de yviga träden
vajande i den doftrika luften. Strimmor av glittrande ljus
genom vaggande grenar, fåglarnas sånger, vällukten från träd-
gårdar, skogar och fält... tränga in i katedralen, besegra
dess jordlukt och predika uppståndelsen och livet. De sekel-
gamla stengravarna värmas upp och solreflexer leka i de
allvarligaste marmornischer i byggnaden, fladdrande som
vingar.” Det är bokstavligen Dickens’ sista ord. Ett par
timmar sedan han skrivit ned dem hade han förlorat med-
vetandet, och dagen därpå, den 9 juni 1870, dog han. Intet
kan bättre vittna om vad barndomsparadiset vid Medways
strand betytt för honom. Denna stämning av helgd och barn-
domsandakt är väl det som för en modern läsare ger The
Mystery of Edwin Drood dess tjusning. I denna besynner-
liga roman, så olika hans föregående, har Dickens tagit avsked
från det som var honom kärast i livet.
Det var Dickens’ önskan att bli begravd på Rochesterkate-
dralens kyrkogård, men man hade slutat att begagna den och
han fick sin plats i The Poets’ Corner i Westminster Abbey.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
