Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Skogsdrottningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SKOGSDROTTNINGEN.
Marcus Antonius Poppius var en ansedd romersk köpman.
Han idkade handel med avlägsna länder, och från
hamnen i Ostia sände han väl utrustade triremer till Spanien,
till Britannien och även till Germaniens nordkust. Lyckan
gynnade honom, och han samlade otroliga rikedomar, som
han gladde sig att lämna i arv till sin ende son. Tyvärr
hade dock denne son inte ärvt sin fars duglighet. Ack, hela
världen känner till dessa förhållanden! En rik mans ende
son! Behöver man säga mer? Det har alltid varit samma
historia.
Man skulle kunna tro, att gudarna ge de rika männen
dessa odrägliga lättingar, dessa slöa, bleka, trötta dårar till
söner för att visa människorna den oändliga dårskapen i att
samla rikedomar. När ska människorna få sina ögon
öppnade? När ska de börja att ta vara på gudarnas
lärdomar?
Den unge Silvius Antonius Poppius var vid tjugu års
ålder så långt kommen, att han hade hunnit pröva alla
livets njutningar. Han lät också gärna förstå, att han var
trött vid dem alla, men detta oaktat märkte man intet
avbrott i den iver, varmed han efterjagade dem. Tvärtom blev
han alldeles förtvivlad, då en envis, besynnerlig otur, som
på en gång började förfölja honom, störande grep in i hans
nöjesliv. Hans numidiska hästar blevo halta dagen före årets
förnämsta kappkörning, hans olovliga kärleksförbindelser
blevo upptäckta, hans skickligaste kock dog i träskfeber.
Detta var mer än nog för att bryta en sinnesstyrka, som inte
hade härdats i möda och ansträngning. Den unge Poppius
kände sig så olycklig, att han beslöt att beröva sig livet.
Han tycktes tro, att han inte på ett mera verksamt sätt kunde
gäcka dessa oturens gudar, som förföljde honom och gjorde
hans liv till en pina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:04:07 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dik/0008.html
