Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skogsdrottningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men skeppsfolket tänkte, att om djur eller människor
färdades inne i denna trädvärld, måtte de äga andra sätt
att tränga sig fram, än romarna kände till, ty från marken
och ända upp till toppen var hela skogen ett nätverk av
styva, barrlösa grenar. Från dessa grenar fladdrade ner
alnslånga flikar av grå skägglav, som förvandlade träden till
trolska varelser med hår och skägg. Men under dem var
skogsbottnen täckt med multnande stammar, och foten skulle
ha sjunkit ner i den murkna veden såsom i smältande snö.
Ut ur skogen trängde en doft, som alla på skeppet kände
såsom något ljuvt bedövande. Det var den starka doften
från kåda och vildhonung, som blandades med den unkna
lukten från ruttnande stammar och från röda och gula
jättesvampar.
Utan tvivel låg i allt detta något förfärande, men det var
också upplyftande att möta naturen i all dess makt, innan
människor hade ingripit i dess välde. Det dröjde inte länge,
innan en av sjömännen började gnola en hymn till
skogsguden, och ovillkorligen föll allt manskapet in i samma
sång. Det var inte mera så, att de väntade att finna
människor i denna skogsvärld. Deras hjärtan upplyftes av
fromma tankar, de tänkte på skogsguden och hans nymfer.
De sade sig, att Pan, bortjagad från Hellas skogar, hade
flyktat till yttersta norden. Med from sång drogo de in i
hans rike.
Under varje uppehåll i sången hörde de en stilla musik i
skogen. Barren högt uppe i trädtopparna, som darrade i
middagshettan, spelade och sjöngo. Sjömännen höllo allt
oftare inne med sången för att höra om inte också Pans
flöjt snart skulle ljuda.
Skeppet framdrevs allt långsammare av roddarna.
Sjömännen spejade ner i vattnet, som flöt guldgrönt och
svartviolett inne under granarna. De spejade in bland den höga
vassen, vars blad darrade och rasslade för strömdraget. Det
var en sådan förväntan över dem, att de ryckte till vid
åsynen av en irrande slända, vid åsynen av de vita
näckrosorna, som lyste i det vackra dunklet inne bland vasstråen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
