- Project Runeberg -  Drottningar i Kungahälla /
35

(1899) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Astrid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Låt detta inte bedröva dig! sade Hjalte. Vill du det
allenast, så är allt gott. Jag vet kung Olofs vilja i denna sak.

Hjalte skald var så nöjd, att han log, då han sade detta,
men prinsessan blev mer och mer sorgsen.

— Nej, sade hon, varken på mig eller kung Olof beror
detta, utan på min fader Olof Skötkonung. Och du vet, att
han hatar Olof Haraldsson och inte ens vill tillåta, att någon
nämner hans namn. Aldrig låter han mig följa en fiende
till hans rike. Aldrig ger han sin dotter till Olof Haraldsson.

När prinsessan hade sagt detta, lade hon bort all sin
stolthet och började klaga inför Hjalte.

— Vad hjälper det mig, att jag nu har lärt känna Olof
Haraldsson, sade hon, att jag drömmer om honom alla
nätter och längtar till honom alla dagar? Hade det inte varit
bättre, att jag aldrig hade hört något om honom? Hade det
inte varit bättre, om du aldrig hade kommit hit och talat
med mig om honom?

När prinsessan sade detta, fylldes hennes ögon av tårar,
men då Hjalte såg tårarna, lyfte han handen, het av iver.

— Gud vill det! ropade han. I hören samman. Strid måste
byta ut sin röda mantel mot fredens vita dräkt, så att er
lycka kan fröjda jorden.

När Hjalte sade detta, böjde prinsessan först sitt huvud
för Guds höga namn, sedan upplyfte hon det med nyvaknat
hopp.

*



Då den gamle Hjalte steg ut genom jungfruburens låga
dörr och gick fram på den smala svalgången, som inte
skyddades av minsta ledstång, kom Astrid efter honom.

— O, Hjalte! ropade hon till honom. Varför frågar du
inte mig vad jag skulle svara Olof Haraldsson, om han hade
begärt min hand?

Det var första gången Astrid talade till Hjalte. Men Hjalte
kastade blott en snabb blick på den guldhåriga trälkvinnan,
som bar håret krusigt vid tinningarna och i nacken, som
hade de bredaste armband och de tyngsta örringar och hade
kjorteln bunden med silkessnören och livstycket så späckat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:04:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dik/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free