Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Astrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man? sade han. Jag vill säga dig, att jag har satt hela min
håg till att detta giftermål skulle komma till stånd. Låt mig
nu veta hela min olycka! Får Ingegerd alls inte komma?
Då upphörde prinsessan att retas med Hjalte.
— Kom in och sitt ner här under tältet, sade hon, och jag
ska säga dig allt, vad du vill veta. Jag förstår väl, att det
inte båtar till något att dölja sanningen för dig.
Så började hon berätta för honom. Redan hade det börjat
lida mot slutet av sommaren, sade hon. Redan hade orrens
muntra ungar fått starka pennor i den kluvna stjärten och
styvhet i de runda vingarna, redan hade de börjat att med
snabba, bullersamma vingslag fladdra kring i furuskogens
grennät.
Då hade Sveakonungen en morgon kommit ridande över
slätten. Han hade vänt åter från en lyckad jakt. Vid
sadelknappen hängde en gammal orrtupp, svartglänsande och
blåsvart, en bister herre, röd i ögonbrynen, samt fyra av
hans oförfarna ungar, vilka ännu i sin ringhet buro
spräcklig klädnad. Och kungen hade varit mycket stolt. Han tänkte
på att det inte ofta hände, att man med falk och hök gjorde
en bättre jakt än denna på en morgon.
Men nu skulle Hjalte veta, att denna morgon hade
prinsessan Ingegerd stått med sina tärnor i borgaled och väntat
kungen. Och bland tärnorna hade det funnits en, som
nämndes Astrid, vilken likaväl som Ingegerd var en dotter till
Sveakungen, ehuru född av en ofri moder och därför hållen
som en träl. Och denna unga tärna hade stått där och visat
sin syster hur svalorna flockade sig ute över fälten och valde
sig ledare för den långa flykten. Hon påminde henne om att
sommaren nu höll på att fly, denna sommar, som hade bort
skåda Ingegerds bröllop, och eggade henne att fråga kungen
varför hon inte hade fått resa till kung Olof. Ty Astrid hade
velat göra denna resa med sin syster. Hon tänkte, att hon
skulle vara glad alla dagar, blott hon en gång finge skåda
Olof Haraldsson.
Men när Sveakungen hade fått se prinsessan, hade han ridit
emot henne. ”Se, Ingegerd!” hade han sagt. ”Här hänger fem
orrar vid sadelknappen! På denna enda morgon har jag fällt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
