Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Astrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blott för att kung Olof inte skulle bli så gäckad, som hennes
fader önskade.
Och då hade till sist Astrid, som väl inte var så ond, som
alla trodde, glömt hur ofta hon hade måst lida just för sin
systers skull, och hon hade önskat, att hon hade ägt
friheten att säga: ”Jag ska inte fara.” Hon hade även talat om
denna sin önskan för prinsessan, och de hade båda gråtit,
och för första gången hade de känt sig som systrar.
Men nu skulle Hjalte förstå, att Astrid inte är en av dem,
som grubbla och sörja. När hon hade kommit ut på havet,
hade hon glömt all sorg och fruktan. Hon hade fått fara
omkring som härskarinna, hon hade blivit betjänad som en
kungadotter. För första gången, alltsedan hennes mor dog,
hade hon varit lycklig.
Den sköna kungadottern teg ett ögonblick, då hon hade
sagt allt detta. Hon såg snabbt upp på Hjalte, som inte hade
rört sig, så länge som hon hade talat. Hon bleknade, när hon
såg vilken smärta som hans ansikte avspeglade.
— Säg mig vad du tror, Hjalte! ropade hon. Nu är vi
ju snart i Kungahälla. Hur ska det gå mig där? Ska kungen
döda mig? Ska han sända mig tillbaka, brännmärkt med
rött järn? Säg mig sanningen, Hjalte!
Men Hjalte svarade henne inte. Han satt och talade för
sig själv, utan att han visste det. Astrid hörde hur han
mumlade, att där borta i Kungahälla ingen fanns, som kände
Ingegerd, och att han själv hade ringa lust att vända åter.
Men nu föll Hjaltes mörka blick på Astrid, och han
började utfråga henne. Hon hade ju önskat sig fri för att
få svara nej till denna resa. Och när hon nu kom till
Kungahälla, var hon fri. Vad ämnade hon alltså göra? Ämnade
hon säga kung Olof vem hon var?
Detta var en fråga, som högligen förbryllade Astrid. Hon
teg stilla en lång stund. Men därpå började hon bedja
Hjalte, att han skulle följa med henne till Kungahälla och
säga kungen sanningen. Hon sade Hjalte, att hennes
skeppsfolk och tärnor hade förbundit sig att tiga.
— Och jag själv vet ju inte hur jag gör, sade hon. Hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
