Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Astrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde inte svara. I stället strök hon av sig de glimmande
ringarna och armbanden och räckte dem med bortvänt
ansikte till kungen.
Kungen tänkte blott på hur föga allt detta liknade den
fromma kungadottern, om vilken Hjalte hade talat. Ӏr det
Hjaltes Ingegerd, som snyftar här vid mina fötter?” tänkte
han.
Han böjde sig ner och grep Astrid i skuldran.
— Vem är du, vem är du? sade han och skakade hennes
arm. Jag ser, att du inte är Ingegerd. Vem är du?
Alltjämt snyftade Astrid, så att hon inte kunde svara. Men
för att upplysa kungen om vad han ville veta drog hon ner
sitt långa hår, lindade en lock därav om sina armar och
sträckte dem mot kungen. Så satt hon väntande med böjd
rygg och nedåtlutat huvud.
Kungen tänkte: ”Hon vill bekänna, att hon är en av dem,
som bär bojor. Hon vill säga mig, att hon är en trälinna.”
Åter kom en ingivelse över kung Olof, som lät honom
förstå sammanhanget.
— Har inte Sveakungen en dotter, som är barn av en
trälinna? frågade han plötsligt.
Han hörde intet ord från Astrid, endast ständigt ökad
jämmer.
— Har Sveakungen, frågade då kung Olof, inte unnat
mig sin drottnings barn, utan sänt mig trälinnans?
Inte heller nu fick han svar, men han hörde Astrid rysa
och huttra som av köld.
Kung Olof gjorde än en fråga.
— Har du, som jag har gjort till min hustru, sade han,
har du så neslig håg, att man kan bruka dig till att
förminska hedern för en man? Är du så lågsinnad, att du har
fröjdat dig åt att hans ovänner skulle få beskratta den
bedragne?
Astrid hörde på kungens röst hur bittert han led vid den
skymf, som hade blivit honom tillfogad. Hon glömde härvid
sitt eget lidande och upphörde att gråta.
— Tag mitt liv! sade hon.
Och kung Olof erfor en tung frestelse. ”Stick ihjäl den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
