Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Margareta Fredkulla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med manen delad uti många flätor,
omvirade med tofsbeprydda guldband.
Gud signe dig, som kommer här så präktig,
så att ditt stånd vi genast skulle känna
och undfå tröst i våra arma hjärtan!
Gud signe ännu mer ditt milda anlet!
Nog skall den unge norske kungen glädjas,
då han får sluta dig i sina armar.
Ack, kunde fattigt folk dig ändå löna
så, som du det förtjänar, unga jungfru!
Den gamle kolaren i mörka skogen,
som eljest stänger till med bult och slå
för varje vandrare, som söker skydd,
vill locka in dig i sin mörka stuga
och fägna dig med frusna bär från myren.
Och, unga jungfru, träd, som stodo bara,
till dess du kom, beklädas nu med löv,
och marken skyndar sig att duka upp
med alla vårens blommor, där du rider.
Och barnen möta dig med späda kransar,
och alla ropa mot dig överljutt:
”Fredkulla hell! Hell fredens milda jungfru!”
Men detta är så litet. Give himlen,
att fattigt folk dig bättre kunde löna!
Nej, lilla kungadotter, gråt ej, gråt ej!
Vi äro glada. Glömt är allt elände.
Bry dig ej om oss! Se ej våra trasor!
Bliv icke rörd, för att vi svärma kring dig!
Tänk ej på vår förtvivlan! Se oss icke!
Vi måste se oss mätta på ditt anlet.
Vi måste smeka dina vita händer
och känna, att vi hava freden bland oss.
Men du, tänk ej på oss! Betänk din lycka!
Dröm om kung Magnus! Le mot prisad hjälte!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
