Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skåne - Jon Fant. 1883
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Där kommer ej minsta stråle af lif
ur ögonen, slöa, stora och blå.
Man ser, hur bak breda pannan jämt
så stilla tankarne alla stå.
Och sätter man honom en spade i hand,
så gräfver han gropen: men slingrig kant
och ojämn botten få jämnas till;
ej bättre man väntat det af Jon Fant.
Och Jon han går och kommer igen,
han har ej hem och känner ej nöd.
Och smäller en snärt på hans påse ibland,
så faller den mjukt på sofvel och bröd.
I kyrkan där framme vid predikstoln
hvar enda söndag man ser hans rygg,
hur den då, från hvardagsbördan fri,
sig breder i bänken stark och trygg.
En stämma han har, som fyller hvalf:
det böljar välljud ur vidgadt bröst.
Från klockaren själf han tonen tar,
och honom följer hvar enda röst.
Hans väldiga ton är fast och klar;
det är, som hans ande, töckenfri,
sig vaggade fram i en värld, där allt
den såge i klarhet glida förbi.
Det låter, som sloge för blundande blick
sig Zions portar skinande opp,
som om Gud allsvåldig ur fåvis mun
lät salmen ljuda salighetshopp.
3. — Bååth.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
